Uppdatering :)
Hello, this is Andrea from RAC autowindscreens, can i do a quick policy check please?
Undrar hur många gånger om dan jag säger de där orden.. lite samma stuk som när jag jobbade på telia och svarade "Telia Supportcenter, Andrea Wahlberg" i telefon när jag kom hem. :) Det e helt otroligt hur snabbt man kommer in i rutiner, jag har jobbat på RAC i två veckor nu, och jag har absolut ingen som helst aning om vad jag skulle göra om jag inte jobbade där. Börjar väl kanske trivas lite bättre nu, men det e fortfarande lite stelt och dannt. Sista fredagen varje månad är tydligen "dress-down-day" och man får dyka upp i jeans och tshirt om man vill. Och det fanns det väl de som gjorde, men tror du dom lämnade högklackade skorna hemma? Naej. Idioter... Pfff..
Appropå fötter, jag pratade med min käre familj i telefon härom dan och konstaterade att även det svenska ordförrådet krymper när man inte använder det. Jag satt och förklarade nånting för pappa tror jag det var, och skulle säga typ "10 minuter med bil och en halvtimme till fots".. men nej. Jag sa "10 minuter med bil och en halvtimme med fötter." Hehe.. tyckte det lät lite småkul *tummen upp*
Annars e väl allt som vanligt, hoppas på att få gå ut och sjunga lite grann ikväll eftersom jag fick lön igår. Men vi får väl se, pengarna ska räcka också.. om jag gör det i alla fall, så blir det LÄTT att jag sjunger 9 to 5, för det e precis så jag jobbar nu. :) Jag var ute en liten liten sväng i torsdags med Steves brors flickvän, hon e himla trevlig. Så har man fått en vän oxå :) (gud så hemskt det lät)
Sist men inte minst, jag saknar er därhemma. Ibland vill man bara packa väskan och åka hem igen, men jag e lite för envis för det. Det ska mycket till innan jag ger upp, men jag hade nog gett upp mycket snabbare om jag inte visste att jag har er bakom mej i allt jag gör. För varje dag som går är jag en erfarenhet rikare, och det e väl inte dumt. Tack för stödet, ni e bäst :)
Älskar er massvis.
Undrar hur många gånger om dan jag säger de där orden.. lite samma stuk som när jag jobbade på telia och svarade "Telia Supportcenter, Andrea Wahlberg" i telefon när jag kom hem. :) Det e helt otroligt hur snabbt man kommer in i rutiner, jag har jobbat på RAC i två veckor nu, och jag har absolut ingen som helst aning om vad jag skulle göra om jag inte jobbade där. Börjar väl kanske trivas lite bättre nu, men det e fortfarande lite stelt och dannt. Sista fredagen varje månad är tydligen "dress-down-day" och man får dyka upp i jeans och tshirt om man vill. Och det fanns det väl de som gjorde, men tror du dom lämnade högklackade skorna hemma? Naej. Idioter... Pfff..
Appropå fötter, jag pratade med min käre familj i telefon härom dan och konstaterade att även det svenska ordförrådet krymper när man inte använder det. Jag satt och förklarade nånting för pappa tror jag det var, och skulle säga typ "10 minuter med bil och en halvtimme till fots".. men nej. Jag sa "10 minuter med bil och en halvtimme med fötter." Hehe.. tyckte det lät lite småkul *tummen upp*
Annars e väl allt som vanligt, hoppas på att få gå ut och sjunga lite grann ikväll eftersom jag fick lön igår. Men vi får väl se, pengarna ska räcka också.. om jag gör det i alla fall, så blir det LÄTT att jag sjunger 9 to 5, för det e precis så jag jobbar nu. :) Jag var ute en liten liten sväng i torsdags med Steves brors flickvän, hon e himla trevlig. Så har man fått en vän oxå :) (gud så hemskt det lät)
Sist men inte minst, jag saknar er därhemma. Ibland vill man bara packa väskan och åka hem igen, men jag e lite för envis för det. Det ska mycket till innan jag ger upp, men jag hade nog gett upp mycket snabbare om jag inte visste att jag har er bakom mej i allt jag gör. För varje dag som går är jag en erfarenhet rikare, och det e väl inte dumt. Tack för stödet, ni e bäst :)
Älskar er massvis.
Kommentarer
Postat av: MWahlberg
Hej Stumpan.
Ja, du har riktigt med envishet för att klara det du gör.
Om och när du nån gång bestämmer dej för att flytta hem igen har du med dej så mycket kunskap och erfarenhet i bagaget.Det är aldrig fel.Det är INTE ATT GE UPP, om du en dag bestämmer dej för att komma hem igen.Visst kan det bli ensamt i en tvåsamhet också.Man jobbar och sliter och kanske även på varandra.Men du vet att vi finns där för dej även om avståndet är stort.Du är ALDRIG ENSAM ändå.
Stor kram.
mamsen
Trackback